Jag fattar inte varför vi inte slutade med tutten tidigare. Det var nog bara min egen lathet, I guess. När jag plötsligt fick ett infall och slängde alla var det loppu slut. Och han har inte frågat efter den en enda gång, somnat direkt och inte brytt sig ett dyft. Det är så mystiskt, för tidigare frågade han efter den hela tiden, fast han visste att han bara får ha den när han sover. Det är som om han har accepterat faktum som en riktig man, gillat läget och gått vidare. Han är lustigt hård, min son.